TERMOFORMNING OCH VAKUUMFORMNING

Termo/Vacuumformning

Enkelt förklarat startar processen med en plastfilm som är 0,20-2mm i tjocklek. Denna värms upp och formas sedan över en kyld form. Förpackningarna fortsätter sedan genom ett stansverktyg och staplas upp i ett magasin varpå en operatör synar och packar ner produkten i kartong. Processen är väldigt enkel och har fungerat liknande sedan den uppfanns i början av 1900 talet dock hade man inte korrekt material för att forma då. Först på -50talet blev materialen så töjbara att det gick att starta i industriellskala.

INP Termoformar eller vakuumformar , beroende på produkt. Termoformning eller TRYCKLUFTSFORMNING används mestadels då detta är en snabbare metod att forma ut produkterna. Vacuumformning används då det är djupare produkter för att få en jämnare formning. Ofta använder vi bägge för att optimera hastigheten i maskinerna.

Olika material

I DAG SÄLJS EN STOR DEL AV ALLA LIVSMEDEL I OLIKA TYPER AV FÖRPACKNINGAR. PLAST ÄR DET MATERIAL SOM OFTAST ANVÄNDS I DIREKT KONTAKT MED LIVSMEDEL.

INP använder idag 95% PET och 5% PS. PET(Polyetentereftalat) är ett material som är välkänt och bara blir Koldioxid och Vatten vid förbränning.

Mer om PET på: http://www.naturskyddsforeningen.se/info-om-plast

Det finns många olika sorters plaster och det är ofta svårt att känna igen en viss plasttyp i en förpackning. Återvinnings-symboler, till exempel en triangel med siffra inuti, anger bara huvudplasten i produkten. Märkningen med ”glas och gaffel”-symbolen eller orden ”till livsmedel” används på alla material för att visa att materialet är säkert att använda till livsmedel.

De ämnen som gör plasten mjuk, till exempel ftalater och adipater, debatterades intensivt redan under 80-talet i Sverige. Anledningen är att ftalater möjligen kan påverka förmågan att få barn.

Dessutom förs mycket av mjukgörarna över till livsmedel, från till exempel plastfilm av polyvinylklorid (PVC) till feta livsmedel. Problemet har minskat på senare år, dels eftersom PVC-plast används i mindre grad, och dels beroende på att plastfilm utan mjukgörare används i högre grad.

Våra vanligaste plaster

Ett plastmaterial består oftast av en så kallad polymer samt olika tillsatser. En polymer är uppbyggd av en lång kedja av likadana molekyler, monomerer, till exempel eten, vinylklorid eller styren. Tillsatserna, till exempel mjukgörare, stabilisatorer, antistatmedel och färgämnen, används för att påverka plastens egenskaper. Tillsatser används också i plasten för att underlätta vid själva framställningen.

Läs mer


Plastens historia